Om kolingarnas usla livssituation

”DEBATTEN OM HEMLÖSHET” DEN 29 JANUARI 2000



MIN INLEDNING OM HEMLÖSHET: TRE MINUTER
Jag tror att varje parti här idag och varje övrig deltagare, vill se en bättre värld. Jag tror att varje parti har en vision långt borta vid horisonten, om hur den världen skall se ut. Detta är min bergfasta övertygelse.

Vi som har samlats här idag skall ha en debatt angående hemlöshet. Personligen är jag inte alls övertygad om att de hemlösa har något behov av att debatteras. Har man förrättat sin nattvila i ett kallt dragit soprum eller i ett trapphus är nog en debatt av det här slaget ingenting som värmer ens genomfrusna lekamen. En liten halvflaska brännvin kanske eller ett hopp om att det någonstans i framtiden skall bli bättre.

Jag har en förhoppning om att den här debatten skall utmynna i en större förståelse för de hemlösas verkliga situation. Jag är visserligen här som representant för kristdemokraterna och bör naturligtvis förespråka mitt parti och dess politik i hemlöshetsfrågan. Men det kan jag inte. Det finns så många brister i samhället som drabbbar de hemlösa, att inget parti kan svära sig fri från ansvar.

Det måste finnas områden där det politiska käbblet måste hållas i stramt koppel, där samarbete är viktigare än annars. De hemlösas situation är en av dessa frågor som i sin natur gränsar till de stora existentiella. Jag tror att frågan om de hemlösas förtvivlade situation är som ett senapskorn. Ett litet marginellt, bredvid de stora praktiska frågorna som rör vår vardag. Men i etiskt hänseende innehåller den oerhört mycket kraft. Senapskornet är ju det minsta av alla frön, men tillåter vi det bara att växa, blir det större än alla andra örter och blir till ett träd, så att himlens alla fåglar kan komma för att bygga sina nästen bland trädets alla grenar.



Jag har för länge sedan avstått ifrån tron att jag ensam erhållit den enda sanna sanningen. Jag har med tiden insett att sanningen är som en elefant och åtta blinda män: ”En står vid svansen, och påstår att sanningen är som ett rep med tofs. En annan står vid elefantens ben och hävdar att sanningen är som ett träd. Den tredje håller om elefantens ena bete och påstår till de andras förtret, att sanningen minsann vare sig är ett rep eller ett träd, utan som en böjd pelare av glas”. Så håller de på i all evinnerlig tid och kommer ändå inte ett dugg närmare sanningen.

De hemlösas situation är inte alltid så enkel att man bara kan säga att de ingenstans har att bo. Vi exercerar med siffror och diagram och kollrar bort både oss själva och andra. Vi måste sluta träta om vem som är bäst. Vi måste sätta oss ner och lägga politiken åt sidan, om vi överhuvudtaget skall ha chans att lösa denna mänskliga tragedi.

TAK ÖVER HUVUDET GARANTI skall gå i borgen för att den hemlöse erbjuds nattlogi. Det enda kravet är att den hemlöse inte bråkar eller är påverkad och hör av sig före klockan 24:00. Man tar sig för pannan. Det finns en naivitet bland politiker. De vill ofta så väl, men det blir ständigt så fel, så osannolikt fel. Gruppen utslagna hemlösa, är ju mestadels så socialt trasiga att de inte ens kan stava till TAK ÖVER HUVUDET GARANTIN, än mindre tillgodogöra sig denna. Det har aldrig räckt och kommer aldrig att räcka med att tillhandahålla en varm säng. Jag är nämligen helt övertygad om att de allra flesta hemlösa behöver stöd och hjälp på ett sätt som de flesta inblandade politiker och tjänstemän inte riktigt har insett ännu.

Max Hobstig
Kristdemokraterna
Gruppledare Skarpnäck


DEBATT OM HEMLÖSHET: Lördagen den 29 januari år 2000
INBJUDNA: Samtliga partier i Stockholm
DEBATTLEDARE: Alice Bah
PUBLIK: Branschfolk, hemlösa samt övrig allmänhet
ADRESS: Immanuelskyrkan i Stockholm, Kungstensgatan 17 (T-bana till Rådmansgatan)
ARRANGÖRER: Ny Gemenskap, S:ta Clara kyrka, RIA i Stockholm, IOGT-NTO i Stockholm, LP-Kontakten i Stockholm, LP-Riks och Hela Människan



Sedan den stora debatten om hemlöshet, fattigdom och elände har det nu gått precis 11 år. Man har därför rätt att ställa sig frågan om politikernas brist på kunskap blivit bättre under de år som gått. Tyvärr måste jag nog inse att allt är sig likt och ingenting har blivit bättre, snarare sämre, avsevärt mycket sämre. För att jubilera de 11 år som gått känner jag mig tvungen att visa på hur det var när ett par riksdagsledamöter från Riksdagens Socialutskott gjorde ett besök i verkligheten! Glad blir man inte, men vem har sagt att alla måste vara glada? [Om Socialutskottets studiebesök: KLICKA HÄR]





I juni år 2000 lämnade jag min uppdrag som gruppledare för Kd i Skarpnäck eftersom jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat ana att jag inför medborgarna skulle behöva försvara så många moderata beslut. En kort tid därefter tog jag ytterligare ett beslut att helt lämna Kd, det parti som jag hade satt så stora förhoppningar till. Jag hade tidigare inte anat eller förstått att den fundamentalistiska bibelsynen inom det Kristdemokratiska partiet, varit så rigid och utbredd.

There are no comments on this page.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s