Till Cecilia Uddenfeldt

Cecilia

Hallå Cecilia! Bli inte förvånad över att jag tar mig friheten att skriva till dig! Klart att det är lite ovanligt att skriva till en död vän på en blogg. Men så har det ju alltid varit, att allt som är nytt är ovanligt innan alla inser att det där nya är bättre är det gamla sättet. Jag tror att det tar rätt många år innan folk förstår att de infört Internet i Himmelen. Håll med mig om att det i allra högsta grad är enklare med Internet än att hålla på att bedja på sina bara knän. Det är faktiskt bekvämare att sitta på en stol och kommunicera än att stå på knä. Det vet alla som bett till Gud. Synd bara att förslaget om E-post till och från Himmelen blev underkänt av hela det himmelska rådet.

Jag måste i alla fall få säga till dig att jag blev helt chockad när jag fick beskedet om att du bara gått och dött. Jag som alltid trott att du var odödlig. För mig kommer du alltid att vara odödlig eftersom vi har en del lustiga och trevliga minnen ihop. Klart att en del av minnena är lite jobbiga. Men strunt samma eftersom det är de glada minnena jag minns bäst. Kommer du ihåg när vi träffades den första gången hos Bitte. Jag var ny gruppledare för ett litet parti och visste ungefär lika mycket om politik som du begrep den analytiska geometrin. Jag minns det där mötet med stor värme, även om vi inte var överens om det mesta. Det viktigaste var att mötet var varmt och stärkande för mig. För nog hade jag haft en magkänsla innan att det skulle bli konfrontation, vilket det alltså inte blev! Inte senare heller ::)


Nu måste jag bli lite allvarlig Cecilia. Det är svårt det här med döden eftersom vi vet så lite om den, eftersom ingen har kunnat berätta hur den är. Har du förresten tänkt på hur länge du skall vara död? Ibland har jag funderat på Kristina Lugns ord: ”om att livet är den enda möjlighet vi har att inte vara döda”. Du vet att jag vet hur svårt det kan vara att leva med en svår sjukdom. Jag sörjer dig verkligen Cecilia och jag har under några dagar längtat efter att få säga de där orden jag så gärna velat säga dig när du levde. Jag gör det nu, när du inte lever längre: Cecilia. På den tiden det begav sig var du viktig för mig. Nu när du inte längre finns kan jag säga det så tyst så att ingen annan än du hör. ”Jag saknar dig, ditt leende och din vänlighet.”

Jag avslutar med ett brev jag fick av Bitte. Nog var jag besvärlig för er, kanske den mest besvärliga av alla politiker på den tiden. Till mitt försvar kan jag bara säga att jag gjorde så gott jag förmådde. Nu kan du klicka på Bittes brev så att du kan läsa det med större text.


Skeppet

3 svar

  1. Typiskt dig att skriva till himlen! Tror Cecilia uppskattar det!
    Brevet från Bitte var nog väldigt ärligt menat!

    • Klart att Bitte var ärlig!
      Hon var alltid ärlig och faktiskt ett stort stöd!

  2. Fint!
    Vi var ganska förberedda, men det är lika sorgligt ändå. Jag tycker om tanken att internet finns i himlen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s